Storhästarnas nästan färdiga boende!
Kan verkligen inte låta bli att vara så nöööjd med resultatet, efter allt slit! Tycker faktiskt om våra hästars boende numera.
En bit av stallet, inklusive storhästarnas ligghall:
Deras höskydd och en bit av deras fina hage:
Ett extra plus i kanten med det nya lösdriftslivet är att jag faktiskt tror att Silas kommer att kunna gå helt otäckad under vintern utan att frysa. Fri tillgång på grovfoder och ligghall lär vara betydligt mer effektivt för hans trivsel än tillfälliga täckeslösningar!
Äntligen färdig!
Trodde jag då... Har jobbat med bland det sista inför vintern under de senaste veckorna och har med lite hjälp från en del av de andra människorna här hemma fått färdigt bägge flockarnas vinterhagar, ligghallar och höskydd. Vi rullade in en hel rundbal i de stora hästarnas höskydd för en vecka sedan och la över ett nät jag tror inköptes någon gång förra vintern... Nätet var i alla fall givetvis för litet men gjorde nog lite nytta ändå- tills idag då jag glad i hågen går ut för att fotografera och ser att allting ligger på marken, och tråden jag dragit igenom VARENDA jävla maska (i kanten alltså) åkt ut och ligger huller om buller. Sååå jag plockade faktiskt helt bort nätet nu och ska se om det finns någon bättre lösning till nästa bal! Tills vidare får alltså de stora hästarna helt fri tillgång tack vare böket, men jag tvivlar på att de gnäller över den saken. ;)
Meeen bortsett från den saken och lite annat småpyssel är faktiskt allt jag kunnat/kan göra på "egen hand" inför vintern helt färdigt nu. Otroligt lättande! Alla killarna har ett mysigt ställe att gå in i och vila, samt komma undan väder och vind. De har fri tillgång på grovfoder (både halm och hö), vatten och saltsten. Dessutom har de, enligt mitt tycke fina och berikande hagar och naturligtvis det viktigaste: varandra. Alla kanske inte är bästa kompisar, men jag är glad bara det fungerar och alla trivs.
Nästa vecka är min sista "lediga" på ett tag om allt går som det ska. Veckan därpå kör jag nämligen igång med nästa ämne på komvux, ska faktiskt bli väldigt skönt att komma framåt i utbildningen igen! Det känns verkligen bra också att kunna släppa alla "måsten" i stallet. Kunna gå ner i ladugården, ut till hästarna och bara känna... Trivsel.
Ni får några bilder på delar av det färdiga resultatet nu i alla fall! Om ni är intresserade av en mer detaljerad rundvisning i hela ladugården samt vinterhagarna får ni kommentera. I så fall gör jag nog en videoblogg på det! Kan även ordna på sommarhagarna så småningom om det vore av intresse. Jag är ju själv alltid så nyfiken på hur andra människor har det i sitt och sina djurs boende, så lika bra att jag ger det alternativet till er!
Ponnysarnas ligghall, inklusive tillhörande "gång":
Delar av deras höskydd och fantastiska haaaaage:
Storhästarnas nästan färdiga boende får komma i ett annat inlägg lite senare, blev visst lite väl mycket i ett kände jag!
Malve, (Lea & My) 24/11 2013
Efter klartecken från min syster får ni nu ytterliggare en film från i söndags! Den här gången med Malve, Lea och Mysan!
Jag är så otroligt stolt över Malve, finns faktiskt inga ord som kan beskriva honom. Han är så välvillig och vacker, inifrån och ut. <3
Nytt "trick"!
Förra veckan tog jag ut Eddie från hagen och jobbade med honom en stund från marken. Såg ut som att han hade vissa tendenser till ett visst beteende, så vi jobbade vidare på det under passet. Det dröjde inte många minuter innan det satt flytande på "kommando", och jag fick reda på att han tydligen kunde utföra det även på ett hyfsat avstånd under gårdagen. Inte alls uppenbart vilket beteende det är va? ;)
Gino (& My) 24/11 2013
Från i helgen, världens finaste avelshingst!
Barnhelg!
I helgen har mina två systerdöttrar med familj varit här på besök och det har som vanligt blivit en hel del tid hos hästarna i form av både ridning och pyssel. :)
Malve, Alfons och Gino var de som fick komma ut den här gången och alla ställde upp som de gentlemän de är! Malve framförallt vill jag säga, kan fortfarande inte förstå att den räddaste individ jag någonsin mött har visat sig vara den ultimata barnponnyn där han så gott som ständigt får möta sina rädslor. Men han är verkligen speciell, min stjärna! Jag vågar lämna över honom till My och Lea på nästan helt egen hand, för jag litar på att han gör det bästa av situationen i alla lägen. Om han tröttnar är "det värsta som kan hända" att han går iväg, kanske äter gräs eller struntar i att utföra de beteenden som barnen ber om. Blir han rädd så hoppar han till eller flyr, han skulle aldrig få för sig att springa ner dem eller bli arg och försöka sparka eller bita. Även om jag inte tycker att det är mer än rätt att barnen uppfostras av hästarna så kan det gå illa till om det sker på ett impulsivt och brutalt vis.
Finisarna i helgen! Anledningen till att jag redigerat bort Leas ansikte är att min syster inte vill att hennes dotters identitet ska kunna spridas runt på internet, vilket jag tycker är helt upp till var och en.
Jag har väl nu konstaterat att Alfons inte är någon barnponny, jag tror att både han och jag har en alldeles för kort stubin för deras temperament. Han är absolut snäll och låter de sitta på hans rygg, men jag kan vid många tillfällen också urskilja ett missnöje i hans ögon. En blick som säger att han kan tröttna i vilken sekund som helst, och att hans agerande inte lär bli annat än impulsivt och därmed ganska riskfyllt.
Han får nog komma ut ibland med barnen i fortsättningen ändå, om jag kan konstatera att han verkligen vill och kan ta det lugnt. Han är som sagt inte dum på något sätt men han är Alfons, och Alfons gör precis som han vill när han vill! Handla först- tänka sen.
Gino var också oändligt tillgiven under helgen och jag vågade låta My rida honom på helt egen hand inne i en av hagarna medan jag filmade. Tyvärr var det just det klippet som på något sätt skadades inne i kameran, så det fick inte vara med i den övriga filmen på godingarna. Lite tråkigt, men så är det! Tror i alla fall att Gino kan bli en jättefin ridponny med rätt ryttare. Han är så pigg, känslig och frågande. :)
Från marken gick allting också jättebra med ekipaget! Gino följde efter My med en positiv attityd, la sig ner på hennes "kommando" för första gången och gav henne mer än gärna massor av pussar när hon stod så fint framför honom! :'D Världens bästa standardhingst, helt klart!
Det kommer nog upp några fler bilder från helgen så småningom, liksom minst en film (bland annat från Mysans och Ginos pass i hagen). Är så stolt över mina fina killar!
För er som vill följa min vardag lite mer än bara här: LISAAAXELSSON på instagram :)
Världens bästa Gino
Det har nog gått snart tre veckor sedan jag blev sjuk för andra gången den här hösten, och febern har trots det inte släppt helt och hållet. Även om jag inte alla gånger känner av den förhöjda temperaturen sådär jättemycket så finns den där, liksom hostan som inte riktigt vill släppa taget- även om den naturligtvis har avtagit betydligt. Min motivation, ork och glädje börjar bli undanknuffade av känslor jag inte känner igen så väl och jag vet att det inte längre är en lätt förskylning jag bär på. Alla mina symtom (betydligt fler än de jag nämnt här)
stämmer överrens med de som visar tidiga tecken på en utbrändhet, hur ologiskt det än låter.
stämmer överrens med de som visar tidiga tecken på en utbrändhet, hur ologiskt det än låter.
Något jag är säker på är att det krävs en förändring i mitt liv, men jag vet ännu inte på vilket sätt. Jag misstänker dock att mer av min tid kommer gå till hästarna, mina finaste vänner som av någon anledning alltid finns där för mig. Hur panikslagen jag än känner mig så ger deras närhet alltid en värmande trygghet. Tiden med dem knuffar undan tankarna som annars alltid tycks ligga i bakhuvudet och trycka.
Senast idag lyckades Gino få mig att känna mig fjäderlätt och glad. Jag hade planerat en verkning på honom under eftermiddagen och gick ut till stallet runt tolvtiden för att fylla fickorna med godis och hämta hans grimma och grimskaft. Under den korta stunden innanför väggarna hörde jag hur det dundrade utanför och funderade över om det var någon häst som kommit fram till grinden. Svaret fick jag när jag öppnade stalldörren och möttes av Ginos vänliga och vackra ansikte, världens finaste avelshingst. Han är en väldigt social häst och brukar komma om jag ropar på honom, men jag hade faktiskt inte kunnat drömma om att han skulle komma ner alldeles ensam på eget bevåg när han antagligen misstänkte att det var verkningsdags!
Verkningen gick bra, och mycket snabbare än väntat faktiskt. Kände mig inte alls särskilt trött i kroppen efter arbetet utan bestämde mig rätt snabbt för att tömköra honom en sväng när vi ändå var igång. Turen blev inte särskilt lång, men otroligt givande! Han var så lyhörd, pigg, framåt, positiv och bara sådär underbart härlig! Allting satt som en smäck; framåt, halt, trav och till och med lite galopp med mig springandes som en galning bakom, haha! :D
Vädret var uruselt och vi hade motvind i äckelregn på hemvägen, men jag kände trots det verkligen ingenting annat än glädje! Han är verkligen en sådan fantastisk avelshingst, den perfekta om du frågar mig. Lugn, frågande, vänlig, tillgiven, framåt, läraktig och känslig. Hans pampiga utseende med långt och tjockt tagel i både lugg, man och svans samt hans vackra teckning är bara ett plus i kanten. Gino är en hingst på miljonen, och jag är så glad att han är min och finns i min närhet!
Gino 7/11 2013, del 1
Malve 7/11 2013, del 1
Världens bästa hästar!
Blev trots min pessimism faktiskt färdig med filmen från i torsdags redan idag! Har egentligen fler klipp jag skulle vilja ha med, men eftersom jag ville få plats med alla hästar på den låten fick jag snåla lite. :)
Världens bästa hästar är dem i alla fall, filmat av duktiga Sabina Svenningsson!
Mille 7/11 2013, del 1
Alfons 7/11 2013, del 1
Vilodag
Att se ut genom fönstret på vädret gör mig trött, tröttare än vad jag redan är över nattens sämre sömn. Har varit lite småsjuk igen under så gott som hela veckan, men inte tagit tag i det vilket förmodligen är anledningen till att jag ännu inte är helt frisk. Började som heshet och det dröjde inte länge innan jag verkligen pratade som någon form av babian. Febern kom smygande, men ingenting jag kände av mer än under någon enstaka dag. Brukar egentligen vara extremt känslig med förhöjd temperatur i kroppen (även om det inte är alls mycket), men jag tror att jag har varit så beslutsam över att INTE bli sjuk igen så har valt bort den tillkännedomen. Vid min och Sabinas senaste fotografering (i juli) var jag också sjuk och pratade precis lika fagert då, men det hindrade mig lika lite då som nu att köra på! Nu har det i alla fall blivit psykisk påfrestning att åka tåg, fysisk påfrestning att verka hennes häst och dagen efter leka omkring med mina fina killar och i samma vända bli blöt om fötterna och vara allmänt frusen. Konsekvenserna är kvarvarande pendlande temperatur, lite heshet som dock blivit bättre och ganska ordentlig hosta som jag vaknat av fler än en gång inatt, men det och mer än så var fotograferingen i torsdags värd!
Känner i alla fall att jag faktiskt förtjänar lite vila idag. Igår var jag förvisso också inomhus en hel del, men ansträngde kroppen med städning i både hus och stall (massaaaa damm i stallet) vilket kanske inte var det mest ultimata. Har ju verkligen så enormt mycket fysiskt arbete att göra här hemma med verkning av hästar, städning av ladugård och kanske prio ett nu: stakeeeetfix. Får liksom ingen rogivande känsla till att vila när jag är medveten om vad som behöver göras, även om jag misstänker att det är den bästa lösningen just nu. Blir jag inte ordentligt frisk kommer jag ändå inte att orka hålla på med allt som måste ordnas.
Och nu spårade texten som vanligt ur, haha. Känner mig egentligen inte alls så negativt inställd som det låter, utan ville mest bara förklara att jag har massor av tid för datorn idag och tänkte försöka få ihop några bild-inlägg åt er! Har för ovanlighetens skull redan rensat färdigt de nya bilderna, så det är "bara" redigering som väntar från det datumet. Blev även en del filmat i torsdags som jag inom en snar framtid tänkte försöka få ihop till någon bra låt. Tycker dock att det är så jäääkla svårt att få ihop en riktigt bra film, så räknar med att det kommer ta sin lilla tid innan den är färdig.
Fantastisk fotografering!
Igår var det dags för årets höstfotografering med mig och världens bästaste killar och då självklart med duktigaste Sabina Svenningsson bakom kameran. Bilderna blev trots det dystra vädret (men vi hade i alla fall uppehåll större delen av tiden) helt fantastiska, Sabina gör verkligen magi med kameran.
Känner verkligen att jag måste få ner några av gårdagens händelser i ord, speciellt delen om Alfons. Tror aldrig att han har gått så bra som han gjorde igår, jag sprudlar fortfarande av glädje inombords! Det känns som att vi alltid blir lite oense när Sabina är här, förmodligen för att han aldrig riktigt trivits med att stå i strålkastarljuset och dessutom överlag är en ganska ifrågasättande individ. I kombination med mig som oftast inte kan låta bli att sätta press under de dagarna blir det sällan bra, även om det inte syns på bilderna. Men gårdagen... Jag vet inte vad som har hänt. Det kändes inte som att jag hade särskilt höga förväntningar på honom, vilket förmodligen var precis det som behövdes. Han var så... Glad. Sprang ifrån mig flertalet gånger, men utan sura miner och av andra orsaker än att han tröttnat. Han hade en enorm överskottsenergi och kunde inte låta bli att vika undan en stund för att springa av sig i den nya hagen där det faktiskt finns ordentligt med springyta. När han var klar kom han glatt tillbaka och busade med mig igen och åååh, det var bara så fint! Han var otroligt tillgiven i trickträningen också, bjöd till och med på stegra+puss som vi la ner för ett bra tag sedan när fäktandet kom fram istället, så duktig! "Capriole-hoppen" sitter inte flytande och var mest studsliknande under gårdagen, men han försökte ju så fint vilket är allt som betyder något. Ja, allt var verkligen bara så jävla bra!
Mille som var andra ponnyn ut var också duktig, men jag satte lite för hög press på honom vilket han tydligt visade sitt missnöje i genom att hålla igen vissa beteenden och dra järnet iväg några gånger. Är nöjd med honom i alla fall, och jag njuter verkligen av att se hans frihet. Frisk, busig och fyra år i huvudet. Hans återkommande fånganfall som åldrat kroppen i förtid gör inte hans själ rättvisa. Så glad att han ÄN SÅ LÄNGE fått vara frisk från sitt fång under hela 2013!
Malve var tredje ponnyn ut och chockerade både mig och Sabina med att vara så lugn. Jag har inte tränat med honom ordentligt på rätt länge, vilket kanske var precis det som behövdes för att låta honom växa lite till. Jag har ju själv upplevt att han blivit tryggare även med mig i sin närhet, men han brukar ändå skynda på steget när Sabina går bakom honom och vara allmänt spänd och hoppa till mer "ordentligt" vid hastiga rörelser och/eller under pressade situationer. Men alltså nu... Han är så mogen. Jag kan ta på honom grimman (det verktyg han nog haft absolut svårast för) utan att behöva vara försiktig längre. Jag får ta till med "normala" signaler för att få honom att gå undan, och trots att kroppspråket är ganska överdrivet så stressar han inte upp sig och flyr sju meter. Det går inte att förklara för någon utomstående människa så att den förstår hur stort det är, inte om den inte har haft den typen av häst eller annat djur själv (och ska jag vara ärlig tror jag att det finns ett vääääldigt begränsat antal individer som är av den sorten). Jättehärlig var han i alla fall! Gick riktigt fint och var allmänt positiv och tillgiven som han faktiskt brukar vara, min stjärnhäst! <3
Gino var sista shettisen ut och var också sådär löjligt snäll. Han om någon har verkligen fått vila ifrån träningen under sommaren med alla ston som varit här, och delvis därför hade jag inga direkta förväntningar på att han skulle stanna och ställa upp på det sättet som han gjorde! Men han visade mig återigen vilken otrolig klippa till hingst han är; lugn, avslappnad och frågande. Inom trickträningen var löslongeringen bortglömd, men med tanke på hur lite vi kommit i den kan jag förstå honom! Allt annat satt som en smäck och jag kan på tal om ingenting bara inte förstå hur fin han är?! Hans tagel har blivit sjukligt långt och tjockt, särskilt i hans främre del vilket jag på något sätt tycker förstärker hans maffighet. Så jäkla pampig är han, världens snyggaste standardhingst! Och han är min... Helt galet är det.
Näst sist och faktiskt näst störst ut var Eddie! Han däremot gick det inte särskilt bra med alla gånger, haha. Jag hade de där äckliga förväntningarna liggandes i magen och trodde att han skulle vara överväldigad med vetskapen över hur mycket äpple jag hade att bjuda på (brukar vara hans favoritgodis- alla kategorier)! Nog tog han emot det, men hade stundtals sin ifrågasättande sida och valde då att inte jobba för belöningen. Även om det just då kändes lite tråkigt gör det vid eftertanke egentligen ingenting. Vi har haft så otroligt många fantastiska pass under "det senaste" så ett bakslag var kanske precis det jag behövde för att verkligen uppskatta de fina stunderna, utan att ta de förgivet. La sig ner när jag bad om det gjorde han i alla fall, faktiskt ingenting jag nämnt här, hehe. Att han börjat lägga sig ner "på kommando" sedan några veckor tillbaka alltså. Ett magiskt ögonblick första gången och förövrigt fortfarande ganska osannolikt när jag tänker på det.
Hursomhelst så gick passet bättre i slutet; han slappnade av, gick stundtals ganska fint och jag lugnade ner mig. Man behöver inte alltid komma överens, det viktigaste är man löser det i slutändan. Så tycker jag i alla fall!
Överlag tycker jag att gårdagen var fantastisk, även om det kanske inte låter så alla gånger! Alla hästarna var stundtals jätteduktiga, det är bara jag som sätter för hög press på oss ibland och då blir det lätt några bakslag.
Foto: Sabina Svenningsson