Det är ofta ganska så enkelt att hitta rätt ord när man ska beskriva någon annan, som ens familj. Men när det kommer till en själv börjar tankarna virvla och det är svårt att hitta rätt formuleringar. Men jag ger det ett värdigt försök i alla fall!

 

Jag har överlag en relativt delad personlighet som jag tror är svår att få fäste om. Är faktiskt själv medveten över att jag är en ganska komplicerad individ och tror att det är svårt för människor att bara tycka om mig på en normal nivå. Antingen tycker man om mig väldigt mycket eller också väldigt lite. Gissar på att den större delen håller till vid det sistnämnda, haha. 

 

Under november 2012 diagnostiserades jag med ADD vilket innebar en helomvändning i mitt personliga liv. Alla svåra år i grund- och gymnasieskolan där orden i böckerna mest påminde om sladdrig spaghettis blev plötsligt lättare när meningarna med hjälp av medicin faktiskt blev förståeliga. Jag fick helt enkelt en värdig chans till att påbörja något som i framtiden kanske kan göra en positiv förändring till fler än jag själv- en utbildning. Jag har alltså så smått börjat studera igen, och jag drömmer om att en dag kunna livnära mig själv och min familj på att hjälpa människor. Behandlingspedagog, behandlingsassistent, socialpedagog eller liknande… Någonting som kan ge mig behörigheten. Jag tror på att jag kan, så småningom.

 

I alla fall… Att få diagnosen och all hjälp därigenom har inte bara underlättat för mina studier, utan faktiskt hela min vardag. Jag har fått tillbaka min motivation, den där som oftast legat nergrävd så länge jag kan minnas och som bara tittat fram då och då. Jag känner äntligen att jag har tagit tag i mitt liv och börjat få ordning på några trassliga delar.

 

För närvarande bor jag tillsammans med min pojkvän hemma hos min mamma och hennes man, på en gård ute i smålandsskogarna. Mycket ut av min tid går till att få ordning på både hagar och ladugård, men jag undviker att låta livet passera framför mina ögon medan jag lever i framtiden. Jag försöker med andra ord ta vara på dagarna och ägna en hel del tid åt mina bästa vänner (djuren) och min familj, trots att det finns mängder av andra saker som skulle kunna ta upp all min tid.

 

Ehh ja… Finns nog egentligen mycket mer jag kan säga om mig och mitt liv, men jag tycker faktiskt att det räcker för den här gången. Undrar ni någonting så är det bara att fråga, som man brukar säga?