Gårdagens Eddie

Alltså på riktigt, jag är typ konstant skrivsugen och har mängder med rubriker jag vill skriva om... Men jag får verkligen inte ner mina tankar i ord. Jag är så enormt självkritisk och lättretad just när det gäller mitt skrivande så om jag inte blir nöjd med första stycket, tappar bort mig lite grann eller om det tar för lång tid så ger jag upp. Då slänger jag inlägget och skjuter upp tankarna tills jag inte längre är sugen på att få de nedskrivna i ord, suck! Men nu ger jag det ett försök i alla fall, eftersom gårdagens pass med Eddie var så oerhört givande att jag måste få dela med mig. 
 
Jag hade gjort färdigt mina sysslor i ladugården och var bara i stalldelen en kort sväng för att fylla fickorna med godis. Hade planerat att det skulle gå till ponnysarna som jag ändå skulle in till på väg upp till huset igen, men något fick mig att först gå in till de stora grabbarna och stanna lite längre än väntat. Eddie var som vanligt väldigt social när jag hälsade på honom och kom villigt efter mig när jag sprang upp till den plana delen i deras hage. Vi sprang mest runt och lekte till en början, där allt bus från hans sida belönades med godis. Jag vill inte påstå att vi tränar stegra, men jag nekar honom heller inte belöning om det visas tendenser till det beteendet. Stegra är i alla fall en typ av lek i hans fall (så jag vill få det på kommando om det ska komma), och det är därför jag belönar alla typer av tokigheter (på ett bra avstånd från mig givetvis) han utför med mig. Detta inkluderar bockar, kastande av huvud och bakutsparkar, helt vanligt bus med andra ord som kanske kan inspirera honom till att bjuda på fler beteenden.
 
Grejen är den att han är så enormt begåvad! Jag har nog aldrig någonsin tidigare mött en så intelligent och lättlärd individ som han. Får man fram ett belönande beteende på honom EN gång så sitter det i princip sen (går tack och lov oftast att träna bort lika lätt om det sker något oönskat, men ändå), något som för mig så gott som alltid varit positivt men som jag numera även insett gör honom så jäkla svår ibland. Man måste liksom hela tiden ha balansgången i baktanke så det inte går överstyr, och dessutom veta exakt vad det är man belönar.
 
Efter en stunds bus igår gick vi alla fall över till lite lugnare beteenden. Han gick så småningom självmant in på en volt runt mig och testade lite olika beteenden under gång när jag tog upp fingret och vickade lite. Det provades att flema, ökning av hastighet och väldigt snart det önskade: hov. Lite början på spansk skritt med andra ord! Jätteduktig kille som -överdrivet smart som han är- förstod grejen redan efter en belöning. Men så efter ytterligare en stund när "svårigheterna" ökats och jag önskade fler än ett steg innan belöningen kom blev han lite fundersam och började klura på något annat som kanske kunde ge belöning. Det vi höll på med just då var ju även det en typ av lek; löslongeringen liksom hov kommer usprungligen därifrån. Så... En lätt bakutspark som från det tidigare stadiet av passet belönats (dock i kombination av andra beteenden) kanske kan vara precis det jag önskar? Haha mja, kanske inte riktigt..
 
Hit var dit jag ville komma med det här inlägget, att han helt enkelt är läskigt intelligent. I mina ögon (som alltid funkat hos de andra hästarna) belönade jag bus under passets början, inget specifikt. I hans ögon å andra sidan belönade jag rumpan som flög i luften, och därför var det ett självklart alternativ för honom när han ville få fram något jag önskade. Det vara absolut inga sura miner hos honom när det hände och han höll ett hyfsat avstånd från mig. Det blev ingen träff och ingen skada skedd, bara en väldigt tankeväckande händelse!
 
Jag tror faktiskt att jag ska ta fram klickern igen, inte använt den på flera år! Har liksom inte känt något behov av att ha den när det fungerat så bra utan, även om det förmodligen varit betydligt svårare för hästarna att förstå exakt vad det är jag belönat och önskat av dem. Så ja, på tiden att den kommer till användning igen! Särskilt på Eddie vill jag säga, just så att han vet exakt vad det är han utför som är önskvärt hos mig och inte behöver gissa sig till det. Ska bli otroligt spännande vill jag säga! Tror att jag ska köra igenom de flesta hästarna här hemma på samma sätt inom de närmsta dagarna och ja, ha ett mer "ordentligt pass" och se vad som kommer fram med den gamla hjälpredan.
 
Världens längsta novell, och kanske helt ointressant i era ögon. Men jag behövde dela med mig det här, en sån där självklar händelse som trots den mänskliga logiken aldrig riktigt fastnat i mitt huvud.
 
Han är född läromästare, min läromästare. 
 
 
Foto: Sabina Svenningsson
 

Kommentarer
Paulina

Inte aaaalls lång läsning, jätteintressant ju! :D Det är något särskilt med de där lillgamla hästarna som är alldeles för visa för sin ålder, men man lär sig så sjukt mycket av dem!

Svar: Bara lite ;) kul att höra ändå! Men eller hurigt!!
lisaaxelssoon.blogg.se


Datum: 2013-12-05 | Tid: 12:17:14

E-posten publiceras ej!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

Webbadress:

Kommentar:

Trackback